Brutalt bra besök på Bastard
Malmö Stad bjöd ner mig och Danis till en ordentlig mathelg för ett par veckor sedan. Helgen inleddes med ett besök på Bastard. Jag kan vara den tråkigaste människan i världen att ta med ut på restaurang eftersom jag... Vad ska jag säga? Kanske inte riktigt uppskattar mat. Eller snarare uppskattar all mat. Äh, jag vet inte. Tycker inte det är så festligt med hela restauranggrejen bara. Gå ut och äta "fint". Sitta och prata. Njuta av maten. Snark. Jag vill det ska gå undan så jag kan hitta på något roligare istället för att sitta på restaurang. En trevlig kväll ute spenderar jag hellre på ett biljardhak, dricker öl och käkar mig mätt på Mc Donald´s på vägen dit. Du fattar, jag har aldrig liksom fattat grejen.
Tills vi hamnade på Bastard.
Eller mitt uppvaknande skedde redan i bilen på väg ner till Malmö då jag kollade upp vad det var för restaurang vi skulle till och läste om den. Berättade fnissandes för "Jag-är-så-sjukt-kräsen-och-vill-typ-bara-äta-oxfilé-och-absolut-ingen-konstig-mat-Dan" (detta gäller förstås enbart mat som inte är kaffekokarlagad) om menyn. Grishuvud. Lammtunga. Kinder. Fötter. Hals. Lever. Svans. Bräss. Jag har ingen aning vad bräss är men härligt rått låter det. Och efter att ha läst in mig ytterligare en del på Bastard fattade jag att det är en coolare och brutalare restaurang än vad jag först tänkt. Kolla bara på de heltatuerade armarna på killarna där. Klart de serverar grishuvud där. De slaktar förmodligen galtarna med sina bara händer.
På just kvällens meny berättade jag att det var bland annat grishals och lammtunga. Dan pep ur sig ett "Jag kan inte äta tunga. Det går inte. Konsistensen." Dan och hans konsistensissues. Jag däremot var direkt såld. Jag ville äta tunga. Jag fantiserade dessutom hela vägen till restaurangen om att jag skulle få in ett nyslaktat lamm och själv få äta tungan ur ett kapat lammhuvud som förskräckt stirrade på mig under tiden.
Köket som var placerat mitt i restaurangen. Klart den (förmodligen) enda killen utan armtatueringar fastnade på bilden.
Vi blev kungligt bemötta på restaurangen och visades till vårt bord. Vår grymma servitör Joshua berättade om menyn och berättade för Dan vilka konsistenser han nog skulle kunna klara av att äta. Det blev en lammtunga till mig och en grishals till Dan. Till förrätt rekommenderades vi att prova deras omtalade Bastardplanka och en sparrisrätt.
Bastardplanka.
Stekpannan med sparrisen som vi fick in smakade bra, dock hamnade den i skuggan av plankan. Den är verkligen en given förrätt. Jag ska inte ens försöka mig på att skriva vad det egentligen var som låg där på plankan. Eller jo. Fett, inälvor, kött... Och ja nån såndär minigurka. Gott var det i alla fall. Och kniven var cool där den stod. Såhär ska mat serveras!
Huvudrätten kom in och hade jag inte redan varit totalt såld av miljön, menyn, personalen, våra trevliga bordsgrannar, musiken, förrätten hade jag kanske blivit en smula besviken över att där inte stod ett kryllhårigt lammhuvud framför mig. Tur var väl det egentligen. Jag som som sagt gillar all mat tyckte förstås att även detta var smarrigt. Dan var en smula tveksam öven tungan som han fick smaka och klarade mycket riktigt inte konsistensen. Båda var dock överens om att hans halsrätt var riktigt, riktigt god.
Grishals.
I vanliga fall på restaurang hade jag varit så sjukt uttråkad vid det här laget. Men varken jag eller Dan ville lämna. Joshua kom därför in med en efterrätt, kaffe och dessertvin till oss. Samt en sockerskål formad som en åsna som han glatt presenterade mig för. Åsnan hette George. Dan tog en bild på mig och George fast eftersom George blev snyggare än mig på bilden får du nöja dig med en bild på efterrätten istället.
Namsig efterrätt. Chokladtårtegrejs med körsbär och någon glass.
Till slut är det okonstigt nog omöjligt för oss att få i oss mer mat. Trots vår separationsångest måste vi lämna Bastard. Dan klappar, nästan kramar, om Joshua och jag vill egentligen också gå fram och krama honom. Kanske till och med ge honom en puss. Hejdar mig som tur är. Fan va konstigt det hade varit.
När vi kommit tillbaka till hotellet lyckades vi hålla oss där max ett par timmar. Vi skulle ju gå och lägga oss tidigt hade vi tänkt. Det slutade med att vi gick tillbaka till Bastard och köpte öl av Joshua.
Vi fick även hitta på annat roligt under helgen, mer om det kommer. Dock kommer det inte låta lika lyriskt som detta (vilket kanske inte är så konstigt).
Foto: Dan Sörensen.
Tills vi hamnade på Bastard.
Eller mitt uppvaknande skedde redan i bilen på väg ner till Malmö då jag kollade upp vad det var för restaurang vi skulle till och läste om den. Berättade fnissandes för "Jag-är-så-sjukt-kräsen-och-vill-typ-bara-äta-oxfilé-och-absolut-ingen-konstig-mat-Dan" (detta gäller förstås enbart mat som inte är kaffekokarlagad) om menyn. Grishuvud. Lammtunga. Kinder. Fötter. Hals. Lever. Svans. Bräss. Jag har ingen aning vad bräss är men härligt rått låter det. Och efter att ha läst in mig ytterligare en del på Bastard fattade jag att det är en coolare och brutalare restaurang än vad jag först tänkt. Kolla bara på de heltatuerade armarna på killarna där. Klart de serverar grishuvud där. De slaktar förmodligen galtarna med sina bara händer.
På just kvällens meny berättade jag att det var bland annat grishals och lammtunga. Dan pep ur sig ett "Jag kan inte äta tunga. Det går inte. Konsistensen." Dan och hans konsistensissues. Jag däremot var direkt såld. Jag ville äta tunga. Jag fantiserade dessutom hela vägen till restaurangen om att jag skulle få in ett nyslaktat lamm och själv få äta tungan ur ett kapat lammhuvud som förskräckt stirrade på mig under tiden.
Köket som var placerat mitt i restaurangen. Klart den (förmodligen) enda killen utan armtatueringar fastnade på bilden.
Vi blev kungligt bemötta på restaurangen och visades till vårt bord. Vår grymma servitör Joshua berättade om menyn och berättade för Dan vilka konsistenser han nog skulle kunna klara av att äta. Det blev en lammtunga till mig och en grishals till Dan. Till förrätt rekommenderades vi att prova deras omtalade Bastardplanka och en sparrisrätt.
Bastardplanka.
Stekpannan med sparrisen som vi fick in smakade bra, dock hamnade den i skuggan av plankan. Den är verkligen en given förrätt. Jag ska inte ens försöka mig på att skriva vad det egentligen var som låg där på plankan. Eller jo. Fett, inälvor, kött... Och ja nån såndär minigurka. Gott var det i alla fall. Och kniven var cool där den stod. Såhär ska mat serveras!
Huvudrätten kom in och hade jag inte redan varit totalt såld av miljön, menyn, personalen, våra trevliga bordsgrannar, musiken, förrätten hade jag kanske blivit en smula besviken över att där inte stod ett kryllhårigt lammhuvud framför mig. Tur var väl det egentligen. Jag som som sagt gillar all mat tyckte förstås att även detta var smarrigt. Dan var en smula tveksam öven tungan som han fick smaka och klarade mycket riktigt inte konsistensen. Båda var dock överens om att hans halsrätt var riktigt, riktigt god.
Grishals.
I vanliga fall på restaurang hade jag varit så sjukt uttråkad vid det här laget. Men varken jag eller Dan ville lämna. Joshua kom därför in med en efterrätt, kaffe och dessertvin till oss. Samt en sockerskål formad som en åsna som han glatt presenterade mig för. Åsnan hette George. Dan tog en bild på mig och George fast eftersom George blev snyggare än mig på bilden får du nöja dig med en bild på efterrätten istället.
Namsig efterrätt. Chokladtårtegrejs med körsbär och någon glass.
Till slut är det okonstigt nog omöjligt för oss att få i oss mer mat. Trots vår separationsångest måste vi lämna Bastard. Dan klappar, nästan kramar, om Joshua och jag vill egentligen också gå fram och krama honom. Kanske till och med ge honom en puss. Hejdar mig som tur är. Fan va konstigt det hade varit.
När vi kommit tillbaka till hotellet lyckades vi hålla oss där max ett par timmar. Vi skulle ju gå och lägga oss tidigt hade vi tänkt. Det slutade med att vi gick tillbaka till Bastard och köpte öl av Joshua.
Vi fick även hitta på annat roligt under helgen, mer om det kommer. Dock kommer det inte låta lika lyriskt som detta (vilket kanske inte är så konstigt).
Foto: Dan Sörensen.
HEEEEEEEEJ!!!!!!! (Jag.Ser.Er.)
Iggy Katt här.
Jag brukar snoka lite då och då på vad som skrivs om mig och min blogg. Idag hittade jag ett par riktigt najsiga brudar. Linnéa och Zaza. De har snackat sött om mig och Fett... Förlåt, Gucci Katt. Och det tyckte jag var mysigt. Respekt. Så därför vill jag säga hej. Jag älskar er med. PURRPURR!
Fett... FÖRLÅT, GUCCI Katt hälsar hon med. Hon älskar er hon också.
Vinkevink.
Till er andra. Tänk på detta när ni skriver saker. Jag snokar reda på allt gullesnack och skitsnack som skrivs. Jag ser er. MoaHAHaHiHihehEHaha. Dag som natt. Ni kanske tror ni är hemliga. Det är ni inte. Jag ser er. Och ni som skriver skit. Jag bajsar i er mat när ni inte ser. Det gör Fettot med. Bara så ni vet. Fräs.
P&F
I. Katt
Jag brukar snoka lite då och då på vad som skrivs om mig och min blogg. Idag hittade jag ett par riktigt najsiga brudar. Linnéa och Zaza. De har snackat sött om mig och Fett... Förlåt, Gucci Katt. Och det tyckte jag var mysigt. Respekt. Så därför vill jag säga hej. Jag älskar er med. PURRPURR!
Fett... FÖRLÅT, GUCCI Katt hälsar hon med. Hon älskar er hon också.
Vinkevink.
Till er andra. Tänk på detta när ni skriver saker. Jag snokar reda på allt gullesnack och skitsnack som skrivs. Jag ser er. MoaHAHaHiHihehEHaha. Dag som natt. Ni kanske tror ni är hemliga. Det är ni inte. Jag ser er. Och ni som skriver skit. Jag bajsar i er mat när ni inte ser. Det gör Fettot med. Bara så ni vet. Fräs.
P&F
I. Katt
Ännu ett samband?!
Och nu ser det ut så här på Skånskan...
Var dom möjligen hungriga på kaffekokarlagat?
Var dom möjligen hungriga på kaffekokarlagat?
Förlåt Skåne!
Idag är det ingen vanlig dag för idag är det bloggens födelsedag. Hurra, hurra, hurra!
2 år har jag nu hållt på med den här skiten. Ett av mina största intressen när jag var liten var hästar. Inte ens det tyckte jag var kul i två år. Det är ju inte klokt.
Och alltså kolla på Skånskan.se nu. Jag chattade där just och nu la de upp alla frågorna och svaren. Misstänker ni något samband mellan de två artiklarna?
Förlåt Skåne. Men det är så roligt att göra äckliga saker.
2 år har jag nu hållt på med den här skiten. Ett av mina största intressen när jag var liten var hästar. Inte ens det tyckte jag var kul i två år. Det är ju inte klokt.
Och alltså kolla på Skånskan.se nu. Jag chattade där just och nu la de upp alla frågorna och svaren. Misstänker ni något samband mellan de två artiklarna?
Förlåt Skåne. Men det är så roligt att göra äckliga saker.
Heta räknudlar i Skånskan
Jag har fortfarande inte sett inslaget på web-tv (sjukt jobbigt ju!), men artikeln har jag läst. Hihi!
"Vissa tycker om att brista ut i sång. Jag tycker om att laga mat i kaffekokaren."
Har aldrig fattat det där med att börja sjunga. Jag hatar att sjunga. För det mesta i alla fall. Första gången någonsin jag skolkade var på Kents musiklektioner i fyran. Vi skulle sjunga inför hela klassen:
- Old Mc Donald had a farm.
Och så skulle hela klassen sjunga:
- Ehh ay, eeh ay, ooooh.
Och sen solo igen. Osv. Jag skolkade två veckor från samma dag innan jag antar att mamma fattade något och tvingade iväg mig till skolan. Och den där Kent hade minsann inte glömt att jag inte hade sjungit min dos av Old Mc Donald inte. Och mycket riktigt. Jag blev utskrattad och började lipa.
Och du vet när man sitter hos ett gäng folk. En stund senare åker gitarren fram. Och så ska man helt plötsligt sitta där i ring runt gitarren och sjunga visor?! Alltså detta har hänt mig flera gånger i nyktra sällskap. Sen frågar någon vilken låt jag vill sjunga? Nej. Jag vill absolut inte sjunga någon låt. Och jag önskar att ni kan sluta sjunga dessutom.
Är det bara jag som inte fattar det här med att sjunga? För att inte tala om att brista ut i dans...
Tacka vet jag att laga mat i kaffekokaren. Här kommer receptet från Skånskanartikeln!
Foto: Dan Sörensen.
Tid
Nästan 2 timmar
Ingredienser
Äggnudlar (ett par plattor)
Några broccolikvistar
2 charlottenlökar
1 röd chilifrukt
1 röd paprika
½ squash
En näve cashewnötter
1-2 msk sweet chilisås
1-2 msk soya
1 näve räkor
Salt
Peppar
Chili/Lime krydda
Olja
Gör så här
Se web-tv.
"Vissa tycker om att brista ut i sång. Jag tycker om att laga mat i kaffekokaren."
Har aldrig fattat det där med att börja sjunga. Jag hatar att sjunga. För det mesta i alla fall. Första gången någonsin jag skolkade var på Kents musiklektioner i fyran. Vi skulle sjunga inför hela klassen:
- Old Mc Donald had a farm.
Och så skulle hela klassen sjunga:
- Ehh ay, eeh ay, ooooh.
Och sen solo igen. Osv. Jag skolkade två veckor från samma dag innan jag antar att mamma fattade något och tvingade iväg mig till skolan. Och den där Kent hade minsann inte glömt att jag inte hade sjungit min dos av Old Mc Donald inte. Och mycket riktigt. Jag blev utskrattad och började lipa.
Och du vet när man sitter hos ett gäng folk. En stund senare åker gitarren fram. Och så ska man helt plötsligt sitta där i ring runt gitarren och sjunga visor?! Alltså detta har hänt mig flera gånger i nyktra sällskap. Sen frågar någon vilken låt jag vill sjunga? Nej. Jag vill absolut inte sjunga någon låt. Och jag önskar att ni kan sluta sjunga dessutom.
Är det bara jag som inte fattar det här med att sjunga? För att inte tala om att brista ut i dans...
Tacka vet jag att laga mat i kaffekokaren. Här kommer receptet från Skånskanartikeln!
Foto: Dan Sörensen.
Tid
Nästan 2 timmar
Ingredienser
Äggnudlar (ett par plattor)
Några broccolikvistar
2 charlottenlökar
1 röd chilifrukt
1 röd paprika
½ squash
En näve cashewnötter
1-2 msk sweet chilisås
1-2 msk soya
1 näve räkor
Salt
Peppar
Chili/Lime krydda
Olja
Gör så här
Se web-tv.
Fråga ut mig!
Snart publiceras artikeln i Skånskan. Tror den kommer bli ganska kul. I samband med det ska det gå att chatta med mig. Jag tycker det är skitcoolt. Redan nu kan du ställa frågor! Passa på att ställa en fråga eller två så att jag har något att svara på. Tänk vad pinsamt om jag inte får någon fråga alls! Skitsamma. Då ställer jag frågor till mig själv så att jag verkar poppis. Har så klart varit på Dan med.
Funderar på att fråga mamma och pappa också men det är ju hopplöst att försöka förklara såntdär för dem.
Aja. Helgen var helt sjukt bra. Vi blev nerbjudna på en mathelg och har blivit så otroligt uppassade! Utförligare inlägg om detta kommer men jag kan inte hålla mig riktigt... Besöket på Bastard! Har du käkat där? Jag är LYRISK.
Kaffekokaren njöt av Hiltons utsikt.
Ställ dina frågor redan nu genom att trycka här!
Funderar på att fråga mamma och pappa också men det är ju hopplöst att försöka förklara såntdär för dem.
Aja. Helgen var helt sjukt bra. Vi blev nerbjudna på en mathelg och har blivit så otroligt uppassade! Utförligare inlägg om detta kommer men jag kan inte hålla mig riktigt... Besöket på Bastard! Har du käkat där? Jag är LYRISK.
Kaffekokaren njöt av Hiltons utsikt.
Ställ dina frågor redan nu genom att trycka här!
Nice Nudelrecept
I helgen ska jag och Dan iväg på äventyr till Malmö. Kaffekokaren ska självklart få följa med och få bo på hotell. På söndagen blir det dessutom en intervju och inspelning med Skånskan. Provlagade en rätt här hemma ikväll som jag ska bjuda dem på.
Nice va? Jewlar va starkt det var med chilifrukten. Råkade peta mig i ansiktet efteråt och det brände som fan. Sen skulle jag duscha och fick chili i muttan och rumpan när jag tvättade mig. En kåt Dan kom dessutom in och höll mig sällskap. Det ena ledde till det andra och nu har han en bränd snopp med.
Nej. Det var inte sant. Men visst hade det varit lustigt om det vore så? Eller jo, det där i ansiktet var sant.
Receptet får du läsa om i Skånskan snart. Om det nu inte blir bortklippt så klart... Aja, då kommer jag lägga upp det här med.
Du kan få spana på några fina bilder så länge!
Hihi. Dan fick retuscha mina naglar för de var så dåligt målade.
Foto: Dan Sörensen.
Nice va? Jewlar va starkt det var med chilifrukten. Råkade peta mig i ansiktet efteråt och det brände som fan. Sen skulle jag duscha och fick chili i muttan och rumpan när jag tvättade mig. En kåt Dan kom dessutom in och höll mig sällskap. Det ena ledde till det andra och nu har han en bränd snopp med.
Nej. Det var inte sant. Men visst hade det varit lustigt om det vore så? Eller jo, det där i ansiktet var sant.
Receptet får du läsa om i Skånskan snart. Om det nu inte blir bortklippt så klart... Aja, då kommer jag lägga upp det här med.
Du kan få spana på några fina bilder så länge!
Hihi. Dan fick retuscha mina naglar för de var så dåligt målade.
Foto: Dan Sörensen.
Mellan jobb?! Pffft. Jag är författare.
Hejhej!
Det var ett tag sedan. Eftersom jag inte uppdaterat med något gött recept nu på ett par veckor tänkte jag att vi släpper en riktig kaffekokarkokbok som plåster på såren. Så den kommer i höst! Fatta hur bra present den kommer vara till alla... Alla! Tänkte specificera mig lite mer där men det är onödigt. Det kommer vara en bra present till alla.
Ikväll firar vi med skumpa för att idag kom bokkontraktet påskrivet på posten. Så idag är jag officiellt en författare. Det bästa med detta (förutom att släppa världens coolaste bok) är att jag aldrig mer behöver titulera mig som arbetslös. Tänk när man snackar med någon ny person, kanske sitter hos frissan eller något.
Frisören frågar ointresserat men ändå för att det är en standardfråga: Jaha, vad jobbar du med då?
Jag svarar nonchalant: Jag är författare.
Det är skitsamma att det var 35 år sedan boken kom ut. Och skitsamma att jag gått på A-kassa i 15 år. Frissan kommer ändå tänka att det är coolt hon slingar det slitna håret på en författare.
Jahapp! Utöver författarskapet har vi (eller ja Dan) tagit över den där stugan i skogen som vi brukar åka till. Så vi är även stugägare skulle man kunna säga. Även fått ett förstahandskontrakt på en större lya här i Götet (som jag vill fira med att skaffa en bror till Iggy och Gucci. Ta det lugnt nu mamma. Tre katter är inte så himla många). Har dessutom sålt lyan i Lomma och så hittade vi dessutom en fantastisk hatt till Iggy Katt. Och en matchande fluga därtill.
Stugan! Senast vi var där byggde vi en uteplats i trädgården.
Madame Iggy Författarkatt.
Och ja! Ska fixa till något snajsigt recept nu när det verkar bli sämre väder. Till och med pappa klagar på dålig uppdatering och för många kattbilder.
Har du hittat på något skoj förresten?
Det var ett tag sedan. Eftersom jag inte uppdaterat med något gött recept nu på ett par veckor tänkte jag att vi släpper en riktig kaffekokarkokbok som plåster på såren. Så den kommer i höst! Fatta hur bra present den kommer vara till alla... Alla! Tänkte specificera mig lite mer där men det är onödigt. Det kommer vara en bra present till alla.
Ikväll firar vi med skumpa för att idag kom bokkontraktet påskrivet på posten. Så idag är jag officiellt en författare. Det bästa med detta (förutom att släppa världens coolaste bok) är att jag aldrig mer behöver titulera mig som arbetslös. Tänk när man snackar med någon ny person, kanske sitter hos frissan eller något.
Frisören frågar ointresserat men ändå för att det är en standardfråga: Jaha, vad jobbar du med då?
Jag svarar nonchalant: Jag är författare.
Det är skitsamma att det var 35 år sedan boken kom ut. Och skitsamma att jag gått på A-kassa i 15 år. Frissan kommer ändå tänka att det är coolt hon slingar det slitna håret på en författare.
Jahapp! Utöver författarskapet har vi (eller ja Dan) tagit över den där stugan i skogen som vi brukar åka till. Så vi är även stugägare skulle man kunna säga. Även fått ett förstahandskontrakt på en större lya här i Götet (som jag vill fira med att skaffa en bror till Iggy och Gucci. Ta det lugnt nu mamma. Tre katter är inte så himla många). Har dessutom sålt lyan i Lomma och så hittade vi dessutom en fantastisk hatt till Iggy Katt. Och en matchande fluga därtill.
Stugan! Senast vi var där byggde vi en uteplats i trädgården.
Madame Iggy Författarkatt.
Och ja! Ska fixa till något snajsigt recept nu när det verkar bli sämre väder. Till och med pappa klagar på dålig uppdatering och för många kattbilder.
Har du hittat på något skoj förresten?
