Hur gammal är Anna?
Wow, jag trodde verkligen du var max 22 eller något, likaså din sambo(eller jag trodde han var några år äldre). Komplimang eller ej, men jag var tvungen att kolla på ratsit.se om det verkligen stämde, och till min stora förvåning var ni ju faktiskt 30 och 28 år. Jag önskar att jag inte visste det, för bilden av dig blev en helt annan för mig. Men jag ska försöka att tänka bort det och njuta av din unika blogg ändå. Keep up the good work. Och förlåt om jag förolämpat dig på något vis.
- Anna
Jag vill och främst försäkra Anna om att jag inte blivit förolämpad det minsta! Jag har bara hängt upp mig.
SÅ! Hur kommer det sig att Anna tror att jag bara är 22 år? Varför trodde hon att Dan var äldre? Och varför blir hon besviken över att jag faktiskt är 30? Är det så otroligt att det blir en "wow-grej"? Varför förändras hennes bild av mig? Och kommer hon lyckas att tänka bort det? Tar Anna detta detta som ett tyket inlägg (det hoppas jag inte!)?Hur kan man ta det som en komplimang om hon ska "försöka tänka bort det och njuta av bloggen ändå"? Kan hon njuta av bloggen ändå eller är den förstörd? Tycks det som om jag far med osanning i bloggen? Är jag barnslig för min ålder? Borde man ha bättre saker för sig när man är 30? Borde man ha två barn istället för två katter?
Men framför allt. Hur gammal är Anna?
Det beror på att du skriver på ett naivt vis, gulligt för en 19-åring, medelålderskrisigt för en 25-åring och kufiskt för en 30-åring.
Anna är förmodligen 22+ och kände till viss del igen ett yngre själv i din text.
Anna är sexton. Och min bild av din och Dans ålder är att du är 30 och Dan är 28 år eftersom du är en barnslig trettioåring och Dan en pojkaktig tjugoåttanånting.
Känns som att jag måste svara på detta.
Till att börja med är jag 23 år.
Anledningen till att jag trodde du var yngre är främst sättet du skriver på, men också att du inte ser ut att vara mycket äldre än så, och det bör väl vara en komplimang för en nybliven 30-åring? :) Mycket har väl att göra med fördomar och min bild av framgångsrika bloggare i den här kategorin. För mig känns det som att en människa över 25 skriver om "vettigare" saker, förlåt. Dan ser lite äldre ut än dig, därför trodde jag också att han var det. Sen kommer ju inte han fram i bloggen på samma sätt som du, så man får inte en så tydlig bild av honom.
Besvikelsen och "wow-grejen" handlar om att jag känner mig lurad. Inte nödvändigtvis av dig, så nej, du far inte med osanning. Det vill jag inte påstå. Tänk bara att jag kunde vara så trångsynt att jag inte ens hade en tanke på att du kunde vara äldre. Min bild av dig behöver bara bearbetas lite i mitt huvud så blir det nog bra snart igen. Jag behöver lite tid med det här bara :P
Barnslig för din ålder? Det vet jag inte, jag känner dig inte. Men det kanske kan verka lite så.
Borde man ha bättre saker för sig som 30-åring? Nja, jag trodde det i alla fall, men vem säger att det här inte är vettigt nog? Vem bestämmer sånt? Man kan absolut ha två katter istället för två barn, oavsett ålder.
Justja, jag såg dig på nyhetsmorgon också, och även efter att ha sett dig "live" trodde jag du var under 25, så du har nog bara ett ungdomligt sätt och utseende.
Jag hoppas du har fått i alla fall en liten förklaring. Det är bara att återkomma om du undrar något mer, så ska jag försöka förklara.
Och nej, jag tar det inte som ett tyket inlägg, utan en helt naturlig reaktion på mitt "påhopp".
Tack för en intressant och underhållande blogg.
Intressanta kommentarer och va roligt att du kom tillbaka, Anna, och rätade ut mina frågetecken!
Jag förstår att jag blir kallad barnslig ibland. Säger ofta att jag själv är barnslig men jag menar det inte med samma negativa underton som jag anar att kommentarerna här i bloggen då och då har (menar inte att du skulle vara en av dessa). Tycker faktiskt att kufiskt är ett klockrent ord och vore det inte konstigt att en kufisk blogg, som man väl ändå får säga att denna är, inte vore skriven på ett kufiskt sätt? Det passar inte riktigt in i konceptet att skriva på ett mer "vuxet" vis. Och, ärligt talat, hade jag tyckt det hade varit förbannat tråkigt att skriva på det viset.
Något jag, eller vi, inte alls håller med om är däremot att man i "vår ålder" borde ha bättre saker för oss. Vi har precis fått ge ut en bok som hittills fått galet bra respons, gör folk glada, förundrade och inspirerade. Vi gör det vi tycker är allra roligast och vad är väl bättre än det? Klart att vi hade kunnat vara ute och rädda världen på olika vis men du/ni förstår..
Vilken tur vi släppte bomben här på bloggen att jag var 30 så du inte hade svimmat när du sett mig i verkligheten. ;) Klart jag tar det som en komplimang, tack!
Haha, jag blir så himla full i skratt av sånt här. Jag är 32 men ser mycket yngre ut (får alltid visa leg på systemet och t.om. när jag köper snus ibland). Men i alla fall är det alltid så roligt med nya bekantskaper som är yngre och de får veta att jag är över 30. De reagerar precis som Anna. Som om jag skulle vara på något visst sätt. Men vet du Anna, vuxenheten slår inte bara till vid 30:) Dessutom går det sjukt fort att bli 30, det säjer bara poff, först är man 19 och sen är man 30! Och man uppnår ingen magisk och helig klokhet och vuxenhet för det...haha
När man är ung så tror man att när man blir vuxen, så blir man ... tja ... "vuxen" och man slutar att ha kul. Men sedan en dag inser man att även vuxna är barnsliga, leker, fånar sig och skojar.
När jag själv var 30 träffade jag 20-åringar som blev lättade av att se att livet fortfarande kunde vara kul även vid 30.
Nu är jag 51, mogen, livserfaren och klok. Klok nog att kunna leka och barnsla mig när jag vill och har tid. Det finns ingen ålder då man slutar att vara fantasifull och kreativ och lekfull. Det enda som händer vid ökad ålder är att man blir klokare, mer erfaren och förstår andra lite bättre eftersom man gått igenom så många saker själv.
"Man kan absolut ha två katter istället för två barn, oavsett ålder." Lol.
