Kaffekokarkokboken

Nu är det snart jul! Därför tänker jag försöka hålla mig till julmat här i bloggen. Först ska vi lägga in sill! Det har jag aldrig gjort innan, jag gillar ju inte ens sill. Löksill går att äta men risken finns att man, på grund av den slående likheten, tar fel och råkar äta matjessil. Alltså matjessil är DET äckligaste som finns i matväg på hela jorden. Uhhrkbläää! Blodgrapefruktjuice kniper det äckligaste i (alkoholfri) dryckesväg.

Men eftersom jag ska lägga in sillen själv är matjessillsrisken inte så stor så då är det värt. Sen tycker visst Dan att senapssill är helt okej så det kommer recept på senapssill också.

Så! Sätt igång och blötlägg sillen och ställ den i kylen i ett dygn. Det läste jag någonstans att man skulle göra. Jag vet inte varför egentligen men jag tycker det ser kul ut i kylskåpet så därför gör jag det.


Äckelpäckelsill.

Foto: Dan Sörensen.


Förresten! Jag har en väldigt rolig sillhistoria. Den är inte rolig ifall du inte gillar äckliga kräk- och bajshistorier. Då ska du sluta att läsa här och nu. Så kan du titta in här snart igen och hitta ett löksillsrecept. Hejdå!

Den är kanske egentligen inte så rolig fast du gillar sådana historier om jag tänker efter.

I alla fall! Det var en julafton för flera år sedan. Vi firade den som vanligt (på den tiden) hemma hos min mormor som fortfarande var vid liv. Det är förresten "hemma hos mig nu" eftersom jag tog över hennes lägenhet när hon kolade vippen. Men jag hyr ut den eftersom jag bor i Göteborg ju. Och den är i Lomma. Åh, så synd. Den är så stor och fin.

Nu har jag redan tappat bort mig.

Ja. Jag hade tryckt i mig en hel del löksill under kvällen och kände efter en stund att herrejewlar vad jag börjar må dåligt. Var tvungen att lämna bordet och la mig en stund på soffan och kallsvettades som aldrig förr. Och det blev värre och värre, när jag satte mig upp höll jag på att svimma och min bror erbjöd sig att köra mig hem. Jag var tydligen likblek.

Under den korta bilfärden hem kände jag att jag snart kommer explodera. Från alla håll. Jag for ut ur bilen, in i huset och in på dass. Jag fick ner byxorna och... Ja ni vet. Ungefär samtidigt som jag lättat på det värsta trycket började jag att hulka och det var bara att snabbt byta position, spola och sen kaskadspy. Och så höll jag på, fram och tillbaka, ett bra tag. Hade jag tur hann jag spola mellan omgångarna. När jag var tom svimmade jag av utmattning, med brallorna nere, på toagolvet.

Jag vaknade, alldeles groggy, en stund senare och var helt täppt i näsan. Märkte att nej, jag är inte täppt... Jag har något som sitter fast i näsan. Eftersom jag fortfarande var alldeles omtöcknad kunde jag inte röra mig från golvet utan satte bara ena fingret för den näsborren som var "tom" och blåste ut. Ut flyger en stor sillbit! Sen kom min trogna Simba Katt (som nu håller min gamla mormor sällskap) skuttandes. Han ba: Heey, fan va nice. Löksill! Omnomnom.

Äckligt? Det smakade i alla fall garanterat godare än matjessill.