Thaiinspirerad Grön Currygryta (LCHF)
Nu är vi ju hemma från Thailand igen och jag har lärt mig att jag aldrig ska tycka det är "skönt" att få komma hem. Det är "skönt" max i en halv dag och sen är det så sjukt tråkigt och man längtar tillbaka så mycket att man mår illa. Eftersom jag i slutet på Thailandsresan höll på att skita ihjäl mig (ska ALDRIG mer äta bläckfisk eller räkor) + att resan hem tog drygt 24h med förseningar tyckte jag faktiskt till slut att det var "skönt" att komma hem. Nu skäms jag över att jag tyckte så.
Gröna currygrytor var min (och Dans med tror jag) absoluta favoritthaimat så gjorde en kaffekokarlagad variant här hemma häromkvällen. Kände inte för att kladda för mycket med maten så bytte ut den mer traditionella kycklingen mot kassler som, tillsammans med bl.a. färskpasta, är en av de mest lättillagade ingredienserna inom kaffekokarmatlagningen.
Tid
2 1/2 timme
Ingredienser
1 par tjocka skivor kassler
1/2 röd lök
1 näve blomkålskvistar
1 burk kokosmjölk
1 tsk grön currypasta
1 orange paprika
2 kaffirblad
1 dl vatten
Salt
Peppar
Olja
Gör såhär
Sätt på kaffekokaren och häll ner en skvätt olja i kannan. Hacka upp lök, skiva kasslerna och kannfräs detta i en halvtimme. Tillsätt blomkål, vatten, kokosmjölk, currypasta (smaka av, den är stark!) och kaffirblad. Kannkoka i dryga timmen. Rör om då och då. Vill du ha paprikan knisprig tillsätter du den sist, annars går det bra att slänga i den med resten av ingredienserna. Smaka av med salt, peppar och ev mer curry. Stäng av kaffekokaren.
Njut av grytsoppan osamtidigt som du drömmer dig bort till varmare breddgrader.
Kaffekokarkannfräsning av thaimat.
Jag tog en kul bild på Dan när han fotograferade denna bild.
Och så får du här ta del av några av våra Thailandsbilder!
Moppetur med ungen på Koh Lanta.
"Two of... These?!" "Two flozen mongos?" "Yes, please."
En gång på en strand i Phuket.
Här var vi på hotelljakt i Ao Nang och var tvungna att stanna för att spegla oss.
Våra favoritkatter från förra året på phi-phi hade blivit lite större i år! Men de vägde nog inte ens en fjärdedel av vad Zappa, som är ungefär lika gammal, väger.
Där fanns även hur många loppebitna hundar som helst.
Dan trotsade, efter många drinkar, sin ormfobi och hängde med på snake show. Denna ormen var galet, galet stor.
Jag är inte glad i ormar men när jag fick chansen att få jaga Dan, med denna kring mina axlar, tog jag den. Jag förstod jag tagit mitt spratt för långt (och slutade) när han började gråta.
Här tog jag en bild på Danisen strax innan jag fick ormen om mig.
Foto: Dan Sörensen.
Kommentarer
Trackback